Dags för en ny svensk Macron

Idag kunde man höra mig diskutera om det är dags för en ny, svensk, Macron, tillsammans med bland annat Carl Rudbeck, i Nordegren & Epstein.

I april anordnade CUF och LUF gemensamt en resa till Paris för att kampanja för Macron. Jag är ett inbitet Macron-fan, och tycker Sverige har mycket att lära av den nye franske presidenten. Och dessutom att fler svenska politiker borde lyfta EU-frågor betydligt högre på agendan.

Däremot tror jag inte att det svenska politiska systemet borgar för en svensk Macron i valet 2018. Jag tror inte det kommer segla upp ett halvkänt, karismatiskt, populärt namn som för en ny rörelse kommer få en majoritet i riksdagen. Det är möjligt att jag har fel, men jag är pessimistisk.

Men jag är inte pessimistisk när det kommer till möjligheten för svensk politik att lära sig av Macron. Att föra en politik som förenar människor, att göra det på ett karismatiskt men ändå statsmannamässigt sätt, att undvika käbbel och att prata om Sverige och Sveriges plats i Europa, det skulle nog göra det möjligt för alla svenska mittenpartier (C, L, S?) att skjuta i höjden ordentligt.

Lyssna här så kan ni göra er en egen bedömning:

Jag skrev tidigare i veckan en artikel på Europaportalen om att Sverige faktiskt, genom Macron, kan påverka EU på riktigt. Den kan ni hitta här:

https://www.europaportalen.se/2017/05/debatt-sverige-har-stora-mojligheter-att-paverka-eus-framtid

Varför Staffan Danielsson har fel

Idag skriver Staffan Danielsson, riksdagsledamot för C, på DN Debatt att ”Unga män över 18 år ska inte behandlas som barn”. I en ganska lång debattartikel, som han också kommenterar på sin blogg (http://staffandanielsson.blogspot.se/2012/04/ensamkommande-under-18-ar-dn-debatt.html), vill han lyfta sakfrågan om huruvida

Sverige ska fortsätta att ta emot ett betydande antal unga män över 18 år, regelmässigt med asylskäl, och behandla dem som barn under 18 år med de effekter på antalet och på mottagningskostnaderna som jag har redovisat. En ensamkommande från berörda länder som efter åldersbestämning bedöms vara över 18 år kommer med stor sannolikhet att beviljas uppehållstillstånd i Sverige vilket är bra. Men har inte Sverige både en rätt och närmast en skyldighet att utifrån kraven på likabehandling och förutsägbarhet säkerställa att män över 18 år mottas som sådana och inte som barn?

Jag vill börja med att säga att jag faktiskt tycker att det är modigt att lyfta frågorna. Svensk migrationspolitisk debatt tenderar att bli ytterst polariserad, och få som inte förespråkar sverigedemokratisk politik lyfter problem med den migrationspolitik som förs.

Däremot blir jag mycket beklämd över slutsatsen. Artikeln har att göra med ensamkommande flyktingbarn, en grupp människor med mycket stora problem. De flyr från sina hemländer helt ensamma, utan hjälp av vuxna, och kommer till länder de tidigare aldrig satt sin fot i. De lider ofta av psykiska problem, är isolerade och behöver mycket hjälp. Det är möjligtvis den grupp i samhället som behöver absolut störst stöd.

Att då insinuera att Sverige skulle behöva minska antalet asyl till dessa grupper eftersom EU-snittet är lägre är väldigt beklagligt. Det är inte Sverige som skall minska antalet asyl, utan övriga EU som måste öka.

Som ett liberalt parti med humanistiska grunder måste det vara självklart att ha en öppen och generös flyktingpolitik, och sträva efter att nå så långt mot fri invandring man bara kan komma. Där har vi den ideologiska utgångspunkten och anledningen till varför Staffan, ur ett centerpartistiskt perspektiv, har fel.

Men sen finns det en annan aspekt. I sann sverigedemokratisk anda är kostnaderna som tas upp som motargument. Det är en väldigt simpel argumentation, som dessutom felar på många punkter. Givetvis finns det en kostnad av att ha en generös flyktingpolitik, men alternativkostnaden av att ha en sträng flyktingpolitik tas sällan upp. Det är mycket svårt att beräkna vad den generösa flyktingpolitiken bringar in för samhället, men det är likväl en aspekt som måste lyftas.

Jag har ganska nära kontakt med många ensamkommande flyktingbarn. De går på samma skola, bor i närheten, eller rör sig i samma kretsar. Den erfarenhet som det ger att konversera med dessa grupper är ofantlig. Det utbyte man får av att umgås med ensamkommande flyktingbarn är väldigt givande. I regel är det, även om de ofta har psykiska problem, mycket starka människor, som med rätt mottagande skulle kunna bidra med väldigt mycket till samhället.

Att dessutom se det otroligt starka civilsamhälle som arbetar frenetiskt för dessa barns skull är mycket glädjande. Allt från gymnasieungdomar som ägnar sina kvällar åt språkundervisning, till sportklubbar, fritidsklubbar, fosterfamiljer, lärare, och alla möjliga, som kämpar för att göra de ensamkommande flyktingbarnens liv bättre. Det går med största sannolikhet inte att beräkna vad de betyder för svenska samhället i ekonomiska termer, men att minska antalet ensamkommande flyktingbarn i Sverige skulle förmodligen få otroligt negativa konsekvenser för hela samhället.

Centerpartiet måste alltid värna om människan, oavsett om den bor i Somalia, Sverige, USA eller Kina. Människan måste alltid sättas före systemet, och alla som vill arbeta och bo i Sverige måste på sikt kunna göra detta. Danielssons debattartikel är trots sin längd väldigt innehållslös, och vad han egentligen är otydligt. Om det han vill få fram är att Sverige har en för generös flyktingpolitik är jag glad att jag och Centerpartiet tar kraftigt avstånd från detta.

Cwiki

Nu ska alla få vara med och bygga Centerpartiets idéprogram. Grymt, störthäftigt, awesome, osv. Allt i form av en wiki, som alla kan läsa, och alla redigera. Man behöver inte vara partimedlem eller medlem i rörelsen. Man kan ändra som kommunist, miljöpartist, moderat, helt ickepolitisk eller vad som helst. Sannolikheten att man får så stort genomslag om man skriver extrema åsikter är det kanske inte, men möjligheten finns i alla fall.

Som sagt, grym idé. Men sen var det ju det här med möjligheten. Ett stort minus är att det inte går att redigera om oinloggad. De gamla vanliga anledningarna till varför brukar anges. Vi skulle vara tvungna till förhandsgranskning annars, och så vidare. Vilket inte stämmer – man kan lösa det genom att låta oinloggade redigera via sitt ip-nummer. Men av någon anledning vill man kräva inloggning.

Av min erfarenhet som gammal Wikiräv – administratör på Wikipedia bl.a. – måste man kunna redigera som oinloggad. Många vågar inte ta det första steget och registrera sig – framförallt inte när för- och efternamn krävs. En mycket stor del av de redigeringar som görs på Wikipedia görs som oinloggad.

– Jamen, det blir ju så mycket klotter då. – säger de inte så Wikiinsatta. Fast det är ju det som är själva idén med Wikin. Mycket klotter skrivs, mycket klotter tas bort. Alla kan redigera, och alla kan bidra – på samma sätt som alla kan göra ändringar ogjorda. Det är på den grunden som Wikipedia har blivit världens största encyklopedi.

Som sagt. Det finns flera saker man kan invända mot i processen. Jag kan redan nu känna att det finns vissa hinder – som redogjorts för ovan – för att det ska bli en succé som alla redigerar. Jag kan ha fel, och jag hoppas att jag har fel. Idén är grym, och Ankersjö och company ska ha all eloge för att man har öppnat upp processen helt och hållet och låter alla vara med och påverka morgondagens politik. Hade den filats på lite till, och kanske utvecklats med en erfaren Wikinörd, så hade det kunnat bli riktigt, riktigt grym.

Ps. Nog tycker jag allt att centerpartisterna över Sverige hade kunnat hjälpa till lite mer med att sprida ut informationen lokalt. Nu har det visserligen bara gått några dagar, men det gäller ju att smida medan järnet är varmt. Ds.

Ps 2. Kärlek till #homoriot. Ds 2.

Ps 3. http://www.centerpartiet.se/framtidsbygget/ Ds 3.

Svensk media aktar sig för ACTA

För ett tag sedan gick Internetvärlden i taket när den amerikanska kongressen behandlade de väldigt kontroversiella lagförslagen SOPA och PIPA. Wikipedia stängde ner, Reddit stängde ner, Google protesterade ordentligt, och Twitter och Facebook översvämmades av kritik. Även om allt inte är över än, verkar de kraftiga stormarna ha hjälpt en del.

Inte långt därefter började ryktena sprida sig om ACTA. Till skillnad från SOPA och PIPA, som bara berörde USA (i alla fall i teorin) såg vi här ett lagförslag som skulle sträcka sig globalt – och innefatta Sverige. Ryktet att Sverige hade skrivit under började sedan också spridas, och idag vet vi med säkerhet att Sverige har skrivit under avtalet ACTA, utan att någon egentligen har fått reda på någonting.

Det allra värsta är den totala brist på press från media som har varit. En snabb sökning på Google ger i stort sett ingenting. En lite djupare sökning på Google ger i stort sett ingenting. Svensk media skriver ingenting om ACTA. Det enda man får reda på saker och ting ifrån är via internationella media och Twitter. I Polen blev man förbannade och demonstrerade. I Sverige håller regeringen på att dra in Sverige i ett avtal utan att informera någon i befolkningen om det. Det allra mest ironiska är de
t faktum att det enda man har varit öppen med är att man inte är öppen om det.Skämmes, Sverige. Nu har vi alltså:

  • infört FRA
  • förslag – med riksdagsmajoritet – på utökad övervakning av medborgare
  • lagt frågan om tvångssterilisering på bordet, eller i alla fall inte med krafttag gjort något åt saken
  • och dessutom utan att säga något i allra största hemlighet skrivit under ACTA.

Centerpartiet säger sig stå upp för den personliga integriteten, individen och den fria viljan. I praktiken röstar vi för FRA, signalspaning, och vågar inte gå emot regeringen om tvångssterilisering, samt höjer inte rösten mot ACTA. Om någon tror att det kommer leda till att vi vinner valet 2014 så eh… ja.

Dagens bästa

Idag har varit en hektisk politikerdag. Partiledardebatt i riksdagen och Wikipedia stänger ner för SOPA. Men frågan är om inte en sak överskuggar allt annat som har hänt. Annica Dahlströms fullkomligt underbara (om man läser det som humor dvs) åsikter i intervjun i Aftonbladet. Läs och förundras:

Vad händer om pappan ändå tar över vårdnaden av barnet?

– Den otryggheten kan i värsta fall leda till kroniska stressymptom när barnen blir äldre. Diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, många av de sjukdomar vi ser i?dag orsakas av kronisk stress. Barnen kanske inte blir lika starka psykiskt som de hade kunnat bli.

Pappaledighet är alltså direkt skadligt?

– Han behöver inte ta över hela ansvaret ensam. Varför skulle han göra det?

För att han vill vara nära sitt barn.

– Han ska inte vara pappaledig ensam det första halvåret, tycker jag. Det är bra om mamman också finns till hands. Barnet behöver en förtrolig person som det kan lita på.”

 

Hela intervjun finns här: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article11038187.ab