”Hemma i min bokhylla står två romaner, som båda har förärats förord av författare som förefaller mer kända än de till själva romanerna. Det rör sig om Djuna Barnes Nightwood (1936), med ett förord av T. S. Eliot, och Carlo Emilio Gaddas Quer pasticciaccio brutto de via Merulana (1957), med ett förord av Italo Calvino. När en känd författare introducerar en annan, ännu inte lika känd, författares verk förlänar den något av sin egen status: med ett fint ord bidrar den kända författaren till en »konsakrering«. I både Calvinos och Eliots fall rör det sig om något av en enpersonskamp för att föra upp det nya namnet på den litterära kartan. Calvino var en varm anhängare av Gadda, som han ansåg fick alldeles för lite uppmärksamhet utanför Italiens porösa gränser; Eliot låter till och med sitt eget förord bli en ovanlig pamflett för Nightwoods förträfflighet. I den mån Nightwood och Quer pasticciaccio… har blivit klassiker har de delvis sina konsakrerande förordsförfattare att tacka. ”

Läs texten i sin helhet i Liberal Debatt: https://www.liberaldebatt.se/2019/12/hommage-till-hagkomna-hundraaringar/