När man lyssnar på Studio Ett idag förstår man hur lyckligt lottad man trots allt är att vara född i Sverige. Visst finns det massa skit, konstiga politiker och en förskräcklig jantelag. Men dessutom finns en acceptans gentemot andra människor som saknas på många andra ställen.

Man fick följa 21-åriga Marko från Belgrad i Serbien, som kom ut som homosexuell när han var 18. Sedan dess har han misshandlats, både fysiskt och psykiskt, blivit utstött från samhället och fått utstå ungefär samma samhällelig acceptans som pedofiler eller farliga våldtäktsmän har i Sverige.

Acceptansen för HBT i Serbien är extremt låg. En stor del av den serbiska befolkningen anser att homosexualitet är en sjukdom som måste stoppas, och det finns stora högerextrema grupper som aktivt bekämpar homosexualiteten, gärna genom att ta till våld. Att delta i serbiska Pride är i det närmaste samma sak som att utsätta sig för misshandel.

Marko och alla andra homosexuella i Serbien gör något jäkligt modigt och viktigt. Det är sådana som dem som får situationen att förändras, som gör att situationen blir drägligare. Samma problem har funnits i förmodligen alla länder. Nya tillströmningar anses som läskiga, och bör bekämpas. Allt som inte är som det har varit är lite läskigt. Modiga förgrundsfigurer är extremt viktiga för att förbättra läget, så grymt jobbat Marko, med flera!

Jag blir extremt imponerad över människor som sätter sitt liv på spel för att förbättra världen. I Sverige behöver du inte längre göra detta, för även om homosexualitet fortfarande är nytt, konstigt och lite jobbigt, så har vi kommit betydligt längre än vad exempelvis Serbien har gjort. All eloge till alla er som vågar kämpa för förbättring, det är riktigt modigt!

(Och jag hoppas verkligen att Billström håller portarna öppna för Marko och hans vänner om de inte kan bo kvar i sitt land.)