USA-valet innebar för många ett uppvaknande. Brexit skulle kunna ha förklarats som en historisk parentes. Två val med samma typ av utfall kan knappast vara det. Något har hänt. Demokrati och centrism är inte självklarheter längre 2016. Det är idéer som utmanas kraftigt.

Liberalismen de senaste 20 åren har varit kraftigt influerade av Fukuyamas tankar om historiens slut, även om han själv tagit avstånd från en del av sina slutsatser. Fukuyama plockar upp Kojèves tolkning av Hegel om att historien om den mänskliga evolutionen tog slut i och med slaget vid Jena 1806, men drar i stället slutsatsen att historien tog slut i och med Sovjetunionens fall. Den bipolära världsordningen, menar Fukuyama, upphör när kommunismen dör. Kvar finns den västerländska demokratin, som nu inte har någon motståndare.

Liberalismen kännetecknas av framtidsoptimism, och knappast kan man skriva något mer framtidsoptimistiskt än detta. Visst menar Fukuyama att problem finns kvar, men de kommer försvinna med tiden. Det är bara småsaker kvar, ändå. Problemet som Fukuyama och hans anhängare har förbisett är vad som händer inom den västerländska demokratin när man glömmer bort varför man från början kämpade för den.

Där befinner vi oss just nu. Från höger- och vänsterhåll växer populismen. Identitetspolitik, post-sanning och andra typer av relativistiska idéer samt bisarra konspirationsteorier vinner fäste. Centristiska, liberaldemokratiska partier står handfallna och vet inte vad man ska göra. Clinton i USA ger upp och ska göra sitt bästa för att samarbeta med en högerpopulistisk opportunist, och legitimerar hans tillvägagångssätt. Media springer runt som bambi på hal is. Alla män beskylls som våldtäktsmän av arga feminister som enligt högermuppar har fått ligga för lite. Populismen, islamismen, opportunismen och anti-demokratismen (om nu kan sägas så) är olika sidor av samma mynt: post-modernism.

Det är dags att vi vaknar upp ur vår villfarelse om att historien skulle vara död. Vi har inget oförstörbart system som bara kommer bli bättre. Vårt system bygger på sårbara idéer som kan förintas i den dag vi slutar tro på dem, kämpa för dem.

Kalla kriget var ett militärt kapprustningskrig. Jag tror att det är dags för ett nytt, men ideologiskt, kapprustningskrig. Centrister och liberaler behöver inse att historien skapas varje dag, och att vi aldrig får sluta kämpa för våra ideal. Vi får inte glömma bort att vi är flest, betydligt fler än populisterna. Men vi måste våga göra våra röster hörda.